när storleken HAR betydelse

Jag har kommit på att jag ärvt mycket bra från min mamma. Smarthet å annat sånt nyttigt. Men en sak glömde hon tydligen skicka med mina gener....

Nästa helg ska jag på 70-talsfest. Tidsenlig klädsel och allt det där. Jada, jada, jada...

Och vart djupdyker man då, om inte i mammas gamla garderob och försöker rota fram det göttigaste i klädväg. Till mammans glada tillrop:

"Åh, den där hade jag på mig när vi köpte pianot 1981!"

"Det där hade jag på mig när Sigvard och jag hade lysning!"

"Åh! DET DÄR va inne på 70-talet! Tänk att jag varit så smal...."

Ja, ni märker ju. Allt var frid och fröjd. Tills jag skulle prova skinnstövlarna jag siktat in mig på (och knatat runt en hel del i som 14-åring om sanningen ska fram..)

Där och då får jag stå ansikte mot ansikte med den hemska sanningen. Jag får inte på mig de snygga skinnstövlarna från 70-talet... Jag har för tjocka vader. Dragkedjan går inte å dra upp....

Men mamma fick på sig dom!

(Och behöver jag nämna vem som var asnöjd...?!)