Jag tror jag är kär i en person som bor alldeles för många mil bort. Alldeles för många världsdelar bort.
Idag fick jag ett sms att det är besvarat
Och det finns inget vi kan göra åt det
Jag vill bara krypa ner under täcket, ligga kvar där en vecka eller två, och hoppas att det är nåt som går över
(Får väl försöka intala mig själv att man inte gör några stora pengar inom trädgårdsmästarbranshen. Skulle bara sluta med att det är jag som får försörja honom när jag är färdigbakad på universitetet. Och så kan vi ju inte ha det)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Livet är hårt mot dom hårda...
Skicka en kommentar