Jag skulle vara duktig och städa undan tomma plastpåsar efter mig. Lägga in dom i städskåpet där de väntar på sin dom att bli soppåse. När jag öppnar dörren till groventren (apostrofen funkar inte, den gör dubbla mojjänger, ber om ursäkt) ser jag en katt. En KATT!! Sen när har päronen skaffat katt? Jag lägger upp ett illtjut, icke av denna värld, livrädd, och drämmer igen dörren på kattstackarn.
Nu är det slut på att vara ordningssam, om det sker med livet som insats
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hmmm, jag tror att du och malou är förföljda av katter (hennes är bara i hennes huvud) men ändå.
HAHAHAHAHAHA! Imaginära kattklubben tar tacksamt emot ytterligare en medlem. Nu är jag bara ensam och patetisk.
Jag vill bara påpeka att det var en riktig katt. Dock fasters katt som pappa tillfälligt förbarmat sig över. Tänka sig vilken djurvän det bor i lilla pappsen
Skicka en kommentar